I denna litterära fackboksdebut tar Julia Ravanis ner den teoretiska fysiken på jorden och jämför den med mänskliga erfarenheter. Den nya fysikens förståelse av elektroner och svarta hål varvas med personliga reflektioner om längtan och frustration, om att bli kär och om att försöka förstå andra människors blick på en själv. Perspektiven växlar, och det är lika mycket ett sätt att förstå livet utifrån fysiken som fysiken utifrån livet. I centrum står en ung kvinnlig fysiker som funderar över människans existentiella villkor, universums uppbyggnad och meningen med naturvetenskapen.

Det är också en bok om det vackra, om stjärnklara nätter, hisnande teorier och lyckan i en förälskelse. Ofta hyllas fysiken för sin skönhet men det som då brukar avses är dess perfekta ordning. Julia Ravanis lyfter istället fram skönheten i oordningen och tvetydigheten. Allt som är vackert gör också ont. Upplevelsen av skönhet innehåller förgänglighet, gränsupplösning och ibland ångest. Det här är ett litterärt och konstnärligt försök att förstå skönheten i det kaos som präglar både den moderna fysiken och erfarenheten av att leva i det 21:a århundradet.