Svensk stormaktstid beskrivs i allmänhet som en dyster tid. Människor plågades av köld, missväxt och svält, och all tid och möda tycks ha lagts på att klara vardagen, i en grå och dyster vandring mot döden.

Fast mitt bland det svåra fanns också glädjen. Flickor och pojkar lekte lekar, hittade på bus, klättrade i träd; ungdomar dansade och jagade varandra över vårblommande ängar; föräldrar höll förlovningsfester och bröllopskalas som varade i dagar.

Annika Sandén tar oss med till de ljusare sidorna av 1600-talets vardagsliv, med jordbruksårets alla kalas och de fester som firade livets gång. Kanske var detta ett sätt för människor att förtränga det elände som omgav dem. Kanske är det helt enkelt en mänsklig egenskap att hitta glädje också i de svåraste tider.