Den bästa memoar som skrivits de senaste 50 åren, enligt kritiker i New York Times.

Jag har inget gott förhållande till min mor, och när våra liv hopar sig över oss tycks det ofta försämras ytterligare. Vi är fångna i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet. Under en följd av år sker en utmattning, ett slags uppmjukning mellan oss. Sen väller vreden fram igen, hetsig och otvetydig, rent erotisk i sin förmåga att pocka på uppmärksamhet.

Med Starka band inleder vi en större satsning på amerikanska Vivian Gornicks författarskap.
Berättelsen om Vivian och hennes åldrade mor som promenerar runt Manhattan, grälar och surar, skrattar och minns, är bländande litteratur.
Tillsammans återvänder de ofta i sina samtal till Bronx på 40- och 50-talet, där Vivian växer upp i ett hyreshus fullt av kvinnor, mestadels judisk arbetarklass med rötter i Östeuropa. Modern är intelligent och politiskt sinnad. Tidigare har hon organiserat för kommunistpartiet, nu är hon hemmafru. Inför dottern sjunger hon kärlekens och äktenskapets lov och talar ofta om vilken tur hon haft; samtidigt framstår hon som en stympad människa som domderar, fördömer och kritiserar. Moderns dominanta sätt präglar Vivian starkt, och långt efter att hon utbildat sig, blivit författare och kommit bort från sitt ursprung, ska hon leva i denna omöjliga relation, någonstans mellan hat och kärlek.