Människan är en meningssökande varelse. Inte minst när svår sjukdom drabbar oss söker vi efter begriplighet. En läkares tankar om de livsöden han möter varje dag inom sjukhusets väggar och hans betraktelser över den egna yrkesrollen är utgångspunkten för dessa dikter och aforismer om människans utsatthet och hennes existentiella drama. Här möter vi till exempel mannen med obotlig cancer som skriver brev till sin sjuåriga dotter för framtida bruk till henne som konfirmand, nybliven mamma och den som saknar sin pappa.

De förtätade texterna presenterade som en årskalender med några tänkvärda ord för varje dag skildrar vårdandet som inlevelsens och förståelsens svåra konst och inbjuder oss alla till reflektion kring människans mångtydighet.

29 april
Vad kallas tröstens motsats?
Skentröst? Björntröst? Antitröst? Vantröst? Misströst?
Eller svek?

1 augusti
Lider Ni av munterhet?, frågar jag förvånad
efter att ha läst remissen.
Muntorrhet, korrigerar den deprimerade patienten,
inte utan en trötthet i rösten.

10 november
På natten klockan tre.
Trött jour
orakad, i behov av dusch
längtar ledighet.
På väg mellan två
illamåenden.