Teatern är människans första sätt att berätta och försöka förstå vad det innebär att vara människa. Teaterkonsten är många tusen år gammal, den har följt människan från tidernas begynnelse, från det att lägerelden tändes och jaktlyckan skulle demonstreras. Vår egen nordiska teaterhistoria kan mycket väl sägas börja med Trymskvädet när Tor för att återfå sin hammare tvingas klä ut sig till kvinna.

När Lars Löfgren nu skriver sin svenska teaterhistoria har han ett långt yrkesliv i teaterns tjänst bakom sig. Han har verkat som regissör, författare och teaterchef och har som få andra både en överblick och samtidigt en handgriplig närhet till sitt ämne.

I Svensk teater berättas bland mycket annat om medeltida liturgiska kyrkospel, den samiska kulturens teater, 1500-talets historiska krönikespel och de praktfulla kungliga baletterna under stormaktstiden. Författaren redogör för 1700-talets franska inflytande och 1800-talets växande medelklass med sina stadsteatrar runt om i landet. Under 1800-talet fick vi också se de första folkrörelseteatrarna, bland dem den viktiga Arbis, arbetarteatern i Norrköping.

1900-talet har fått se en formidabel utveckling av den svenska dramatiken, från Strindbergs nydanande Fröken Julie och Ett drömspel via den borgerligt folkliga skildringen i Markurells i Wadköping till den demokratiserade gruppteatern från 1960-talet och en medveten barnteater. Med radions och tevens hjälp når så under några kvalitativt högtstående decennier Dramatenskådespelare som Margaretha Krook och Ingvar Kjellson till en bred publik.

Med stor berättarglädje levandegör Lars Löfgren den svenska teaterns historia, sett ur en teatermans alldeles egna perspektiv.

Svensk teater är rikt illustrerad.