När jag träffar poliser, jurister, lärare, psykologer och sjukvårdspersonal har jag förstått att det finns ett stort behov av kunskap om hur minnet fungerar, hur känslor och stress påverkar minnet, vilka minnen som är tillförlitliga och vilka som inte är det. Man har frågat: Kan vi lita på ett barn som säger att det utsatts för sexuellt övergrepp? Hur påverkbara är barn för ledande frågor? Hur kan vi komma åt minnen? Minns vi bättre under hypnos? Vad händer vid en traumatisk minnesförlust? Kan en gärningsman glömma bort ett mord som han begått? Vilka områden i hjärnan är viktiga för minnet? Frågorna spänner över ett stort antal verksamhetsområden, t ex sjukvården, rättsväsendet, kriminalvården, skolan - där denna kunskap är utomordentligt viktig för vår förståelse för hur barn och vuxna, offer, vittnen och gärningsmän uppfattar, minns och bearbetar starka känslomässiga upplevelser. Alla har vi erfarenheter av starka negativa upplevelser även om det varierar vad vi upplever som traumatiskt. En del av oss klarar av att leva ett normalt och drägligt liv med dessa erfarenheter, för andra kan det få förödande konsekvenser. Det skriver Sven-Åke Christianson i förordet till Traumatiska minnen. Boken bygger till stora delar på författarens egen forskning men sammanfattar även annan internationell experimentell och klinisk forskning om känslor och minne. Den är tänkt för psykologer, socialarbetare, jurister, nämndemän och för verksamma inom t.ex. sjukvården och skolan, men torde även intressera många andra.