Utan musik skulle livet vara ett misstag. Det ansåg Friedrich Nietzsche, som är en av få filosofer som skrivit om musik med exakt tonträff. Han inte bara komponerade musik utan musiken kom även att sätta avtryck i hans filosoferande.

I Nietzsches tredje öra söker Erik Wallrup efter musikens och lyssnandets Nietzsche – i hans liv, i hans texter, i hans tonsättningar. Det tredje örat hör det inga andra öron uppfattar: lögnen bakom storslagna ord, nyanserna hos det mänskliga livet, världens stora sång.

I bokens tre första kapitel berättas om hur Nietzsche som ung drömde om att bli tonsättare och hur han lärde känna sin störste vän och störste fiende Richard Wagner. Tillsammans med Wagner ville Nietzsche revolutionera världen och det skulle ske i tragedins tecken.

Tre filosofiska begrepp ligger till grund för bokens tre avslutande kapitel. Det är stämningen och dess påverkan på människan, den fysiologiska estetiken som medicin mot nihilism och spelets närvaro i tänkandet.

För att hitta in i den lyssnande Nietzsches tänkande har Erik Wallrup vid sidan av filosofens viktigaste verk också utforskat de mer okända sidorna: ungdomsskrifterna, den rika brevväxlingen, de sena anteckningarna och det föga uppmärksammade notmaterialet.

Därmed upptäcks något nytt hos Nietzsche. Boken är en essä, ett försök, som sammanför lyssnandets och tänkandets Nietzsche. Det sker i korta och energiska stycken med en lekfullhet som öppnar filosofens verk för en vid krets av läsare och lyssnare.

---

Erik Wallrup (född 1966) är författare och musikkritiker. Han har tidigare utgivit romanen Kreatursdansen (1999).