”Och stjärnan … den skall de minsann se att jag frivilligt bär. Din var av tyg, men min är av guld!” – ”Sch! Tänk inte så mycket! Du har alltid tänkt för mycket. Lugna ner dig. Zsuzsa säger att du kan få stryk på gatan. Sådant har hänt förr och kan hända igen.”

I Ungern bär man helst inte en davidsstjärna som smycke runt halsen. Det märker Lea då hon tillsammans med sin åldriga mor 1997 för första gången besöker hennes hemland under en het försommarvecka. Men ändå vill Lea fortsätta resan från Budapest djupare in i landet. Mamman vill stanna där hon är för att tillsammans med dottern möta Andris, en manlig släkting vars mor drygt femtio år tidigare räddat hennes liv.

För Lea är målet Király utca, Kungsgatan i Pécs där modern växte upp. Under midsommarhelgen vandrar mor och dotter tillsammans i miljön för det förflutna. Här möter de platser och människor som får historien att leva. Slutligen får Lea också möta Andris.

Susanne Levins nya roman är glasklar och innehållsmättad, ett dokument som inte rör sig i enbart i historiens förflutna, utan i den levande verklighetens nu. Med utgångspunkt i den täta relationen mellan mor och dotter berättas lågmält om en resa som väcker det ohyggliga till liv.

---

Susanne Levin föddes 1950 i Uppsala av en ungersk-judisk mor. Hon debuterade 1994 med Leva vidare, berättelsen om Lea Louise som under femtio- och sextiotalen söker sin bestämmelse i skuggan av Förintelsen. Två år senare kom den fristående fortsättningen Som min egen. Med romanen Suggan i dômen, 1998, gestaltar hon den kamp för överlevnad som varit ett med det judiska folket sedan biblisk tid.