Den omilda övergången mellan socialism och kapitalism i det forna Östeuropa och det uppslitande kriget i före detta Jugoslavien bildar bakgrund för Slavoj Zizeks egensinniga ideologikritik. Zizek använder sig företrädesvis av Jacques Lacans psykoanalytiska teori för att försöka blottlägga mekanismerna bakom det som vi kallar vår verklighetsuppfattning.

Njutandets förvandlingar består av sex essäer som tar upp kvinnan och nedvärderingen av det kvinnliga som ett bärande problem i vår kultur. Vid sidan av Lacan umgås Zizek också mycket och gärna med populär- och masskulturen. Han förser sig gärna med slående exempel från såväl Alfred Hitchcock, David Lynch och Neil Jordan som Ruth Rendell och Milan Kundera. Zizek analyserar ideologins falska föreställning om helhet och mening. Varför behöver vi denna föreställning? Vad är det som driver vårt begär att förstå världen på ett sätt som öppnar så få svarta hål som möjligt?

Målgrupper: Divanserien vänder sig till en brett kulturintresserad krets med särskild tonvikt på samspelet mellan psykoanalys och andra discipliner såsom litteraturvetenskap, filosofi och samhällsvetenskaperna i stort.

Översättning Margareta Eklöf