Linnéa Fjällstedts nya roman är en oavbrutet spännande och fängslande berättelse om en familjs hårda slit och olycksöde i ett Sverige 100 år tillbaka i tiden. Det är en historia som överväldigar med sitt skarpa detaljarbete i verklighetsskildringen och kloka insikter i vår mänsklighets alla dimensioner. Linnéa Fjällstedt på toppen av sin berättarförmåga, med andra ord!

Livet blir otroligt hårt för det unga paret Abraham och Maria när de slår sig ned som nybyggare mitt ute i Lappmarken. De bygger sin egen stuga och röjer egen mark. Somrarna är korta, och vintrarna tycks pågå för evigt. Det är slutet av 1800-talet, nybyggartid.

De får flera barn som utgör deras framtidshopp och blivande hjälp i allt arbete. När de äldsta flickan är tolv år förs hon av fadern till byn för några månaders skolgång, och som gentjänst för hennes inkvartering skall han göra några dagverken åt storbonden. Men olyckan är framme och Abraham får en stock över sig och blir allvarligt skadad i nackkotorna. Resten av livet har han ständig värk.

Nästa gång slår ödet hårdare mot familjen. Två av pojkarna går ned sig i vaken som Maria har till vintertvätt. De drunknar, och sorgen lägger sig tung över hemmet.

Vilken tragedi skall härnäst drabba paret? Vilar det en förbannelse över Abrahams och Marias liv?

---

Linnéa Fjällstedt är född 1926 och bosatt i närheten av Vilhelmina. Hon fick ett enastående genombrott som författare genom prosaboken Hungerpesten, som kallades "en av de ohyggligaste nödskildringar som någonsin skrivits på svenska språket". Sedan dess har hon givit ut en rad prosaböcker som alla utspelas i ett Lappland och Västerbotten där de egendomslösas kamp för överlevnad står i centrum – verklighetsförankrade böcker med ett brinnande socialt patos som klangbotten.