Varför krigar män? Är kvinnor fredligare? Hur ser den kvinnliga ondskan ut? Det kvinnliga modet och offerviljan? Varför är kvinnor beredda att offra sina söner? Hur känns det att vara svensk småbarnsmamma i Israel och vänta på att missiler med kemiska krigsspetsar skall slå ned?

Anita Goldman angriper kombinationen kvinnor och krig från alla vinklar i alla tider. Besatt, rasande, självutlämnande, humoristisk och oändligt sorgsen undersöker hon mytologiska amazoner, historiska krigardrottningar, kvinnliga terrorister, officerare och krigsförbrytare. Hon berättar om kvinnan som hon framstår i soldatens blick: den han offrar sig för och försvarar – den som samtidigt är hans främsta offer. Med samma kompromisslösa iver borrar sig Anita Goldman in i sitt eget liv: som ung pacifist i Sverige, som småbarnsmamma i Israel, som hustru till en elitsoldat, som feministisk författare i ett patriarkalt och krigförande land.

Författarens eget liv blir resonansbotten för de stora frågorna, de historiska svepen. Hon diskuterar med sin make, lever med sina barn, gråter över nyheterna, forskar, funderar, angriper och tvivlar. Skönlitterär prosa blandas med intellektuella analyser, de stora sammanhangen med "det lilla", det egna livet. Kvinnor tydliggör oftare dessa samband. Tar dem på större allvar.

---

Anita Goldman (född 1953 i Göteborg) rör sig – i dikt och liv – mellan Sverige och Israel, mellan det svenska och det judiska, mellan kvinnlig identitet och manliga maktstrukturer. I själen alltid ren (1995) tecknar konstnärinnan Sigrid Hjerténs tragiska öde. I en serie böcker – Orden som brändes (1994), Den sista kvinnan från Ur (1988) och Våra bibliska mödrar (1988) – skildrar hon kampen kring kvinnlig identitet och de religiösa myterna. Rita Rubinstein åker tunnelbana i den bästa av världar är ett panorama över den mänskliga balansgången mellan de yttersta frågorna och de ytterst banala. – Stenarnas döttrar (1991) kom nyligen i en nyutgåva och speglar i romanens form konflikten mellan palestinier och israeler.