Saul Friedländer bygger sin bok på material från nazistpartiet och dess underavdelningar, tryckta dagböcker, brev och annat material från offer, bödlar och iakttagare samt på en omfattande sekundärlitteratur, varigenom också allehanda tvistefrågor tas upp till behandling.

Boken ger en skrämmande bild av hur judarna gradvis trängdes bort ur samhället och förvandlades till ickemänniskor. Vid krigsutbrottet 1939 var marken väl förberedd för Förintelsen.

Friedländer analyserar samspelet mellan intentioner och praktiska och dagspolitiska överväganden i nazisternas antisemitiska åtgärder. Han finner en förklaring till antisemitismen inte i historien eller den tyska folkkaraktären utan i de specifika omständigheterna efter riksgrundandet 1871 och de följande decennierna. Hitlers drivande ideologiska kraft var frälsningsantisemitismen, att befria tyskarna från en minoritet som ville förtrycka och exploatera majoriteten. En tanke som fann gensvar inom stora delar av det tyska samhället. Men från början gällde det inte massutrotning utan massutvandring, att göra det omöjligt för judar att kunna leva i Tyskland. En illa dold antisemitism i Europas övriga länder omöjliggjorde detta.

Friedländers historia kan tyckas välbekant, men han ger en väl underbyggd och detaljerad bild av folkmordets ideologi, och hur detta också taktiskt improviserades fram genom hänsynstagande till reaktionerna både i Tyskland och omvärlden. Del 2 behandlar kriget och förintelsen.

Översättning Hans Dahlberg