Greta går hemma och bakar till sin 60-årsdag. Hon formar degen till läckra drömmar, vaniljsnäckor, hon gör ambrosiatårta och tangotårta med cocktailbär. Hon tänker på sin man Harald, och hon tänker på sin älskade Anton. I 15 år har det känt varandra och hållit sin kärlek hemlig, men skilsmässan från Harald blev aldrig av.

Utan Anton vill Greta inte leva. De träffades i kören i bygdespelet, åren gick och de älskade i Antons stuga i skogen. Där fanns inget varmvatten och väggarna luktade av möss och fukt – det var den vackraste plats som fanns.

Och Greta bakar. Smöret flyter ut i fingervarm mjölk, hon fyller frysen med småbröd, hon tänker på livet, ungdomen, då hon hade en lufttunn scarf i aprikos, samma färg som solnedgången nu. Hon minns åren som gått, glädjen, passionen, hur hon med Anton gjorde en resa på en lånad Harley Davidson från 40-talet, mörkgrön och med sidvagn. Hon minns hur Anton på vägen hem blev sjuk. Allvarligt sjuk.
Och utan honom vill hon inte leva.

Elisabet Palo debuterar med en sinnlig och varmt gripande roman om mogen kärlek på 90-talet, en ursaga från Bergslagsskogarna vars fina ton gör sig hörd mitt i den svenska verkligheten. Det är en bok om att en bit fram i livet födas på nytt som en hel och kompromisslös människa. I det generösa porträttet av den kloka, starka Greta har författaren skapat en kvinnogestalt som upptäcker att hon inte behöver acceptera livet hur som helst, och att kärleken kan göra varje dag till något oförlikneligt.

---

Elisabet Palo är född 1944 i Hammerdal. Utbildad dramaturg. Arbetat ett tiotal år som skådespelare i den fria gruppen Narren. Rest i Latinamerika.