Det är mars 1992 och Marilyn French befinner sig i Florida för att hålla ett anförande för en kvinnoorganisation. Plötsligt upptäcker hon att hon inte riktigt känner igen sin egen röst: den låter tunn och gäll; en halvröst. Och när någon i ett annat sammanhang nämner ordet cancer börjar en misstanke nöta i hennes inre. Tänk om . . .

Hon ger sig så småningom iväg till en läkare och låter sig undersökas, och detta besök blir inledningen till en långdragen vistelse i det kvalificerade helvete en cancersjuk kan hamna i. Marilyn Frenchs berättelse om sina upplevelser av vård och avsaknad av vård är skakande, gripande, upprörande – och fylld av mod och förtröstan.

Hon har cancer i matstrupen, och cancern har bildat metastaser. Läkarna är så småningom ärliga med henne: ingen med hennes typ av sjukdom har överlevt särskilt länge. Hon utsätts för strålbehandling och cellgifter – på samma gång. Hjärna och hjärta påverkas av behandlingen. Hon hamnar i koma och vaknar i stor förvirring, hon tappar håret och får alla de biverkningar som gör att hon inser hela vidden av ordet kroppslig förnedring. Hon skriver sitt testamente och bestämmer i vilket läge hon vill att behandlingen skall avbrytas. Och trots att hon ibland kämpar med självmedlidande och självmordstankar fattar hon ett orubbligt beslut: hon tänker bli frisk.

Musik, läsning, barnen, och inte minst de många kvinnliga vännerna blir det stöd som gör att Marilyn French trots ett helvetiskt lidande kan komma igenom sjukdomen med sin mänsklighet i behåll. Hon skriver att det till stora delar beror på tur om man överlever svår sjukdom eller katastrof. Men läsaren kan inte frigöra sig från känslan att det är en osedvanlig livskraft och optimism som hållit henne vid liv under dessa år, de svåraste i hennes liv.

Min tid i helvetet hör till de stora sjukdomsskildringarna. Men tack vare Marilyn Frenchs personlighet är den också en hyllning till livet skriven av en modig kvinna som ställts inför omöjliga odds.

Översättning Gunilla Holm

---

Marilyn French ( f 1929) slog igenom 1977 med Kvinnorummet, som blev kvinnorörelsens stora roman både i USA och Europa. Stor framgång rönte också Det blödande hjärtat (1980) och Sin mors dotter (1987). Bakom makten (1986) är en översikt över växelspelet mellan manligt och kvinnligt i historien. Det eviga kriget mot kvinnan kom 1992, och Systrar emellan 1994. Hennes senaste böcker på svenska är Sommaren med George och En förälskad man (båda 1996).