"Vi har velat spänna bågen från pojkäventyrens och frihetens vindar till framtidens teater, från studenterna i Lund till operaentusiasterna i Norrland, från det institutionaliserade avantgardet till de fria gruppernas institutionalisering", skriver Willmar Sauter, professor i teatervetenskap, i sitt förord.

Boken har kommit till för att manifestera att dåvarande Stockholms högskola för femtio år sedan fick den första teaterprofessuren i Norden. Vid teatervetenskapliga institutionen har under årens lopp bedrivits mycket framgångsrik forskning och det sades nyligen att den "visar att Sverige är närvarande i den uppmuntrande nytändningen, som just nu sätter sin prägel på den internationella teaterforskningen"( Leif Zern i DN 28.1.96).

Femton forskare har bidragit med lika många essäer, vilka delats upp i fyra avdelningar. I den första avdelningen, "Forskarens minne", tas upp några minnesvärda föreställningar, bl a Dramatens uppsättning av Peter Weiss’ Mordet på Marat och Unga Klaras Medeas barn. Nästa avdelning kallas "Forskaren i rörelse". Där rör sig författarna fritt mellan så vitt skilda företeelser som kinesisk teater, balett och teaterskvaller. Just skvallret på en teater är en viktig informationskälla, framhåller Marika V Lagercrantz.

Den tredje avdelningen heter "Föreställningarnas minne" och handlar om teaterlivets minne, om traditioner som "sitter i väggarna". Bl a har Göran Gademan följt en svensk nationalopera från det sena 1800-talet till en nyuppsättning på Norrlandsoperan. Gunnel Bergström skriver om när Barberaren, Figaro och Don Juan slog knockout på radikalerna i Göteborg.

Det sista avsnittet kallas "Det fiktiva, det ursprungliga" och tar upp bl a manligt och kvinnligt i teaterns värld. Det är bara under de senaste hundra åren som kvinnoroller spelats av kvinnor, medan män har spelat dem i tvåtusen år.