En stressig dag på arbetet föll Agnetha Norlander i en trappa och skadade ryggen. Kronisk smärta blev resultatet. Efter en rad operationer, behandlingar och misslyckade rehabiliteringsförsök följde förtidspensionering. Nu, 17 år efter olyckan, har hon på ett fängslande sätt skildrat sina möten med vården, myndigheterna, den nära omgivningen och -- inte minst -- mötet med sig själv i sin nya roll.

Norlander beskriver en väg som är fylld av kamp och konfrontation på många plan. Inte ens att äta en måltid är en enkel sak när hon ligger sängbunden på sjukhus. Ärtorna glider runt på tallriken och måste jagas för att hamna på gaffeln, något som leder till att hon får ett vredesutbrott och ges en lugnande spruta.

Många förstår inte hennes reaktioner, känner Norlander. Med svällande urinblåsa protesterar hon mot att en manlig sjuksköterska ska sätta kateter. Han avfärdar hennes vägran med: Du, jag har gjort det här många gånger. Det är ingen match för mig.

Kampen hon för är också med sig själv. Den gäller att bemästra sorgen över vissa förlorade livsmöjligheter och över att ha blivit beroende, såväl i den privata sfären som av samhället. Den handlar om att lära sig att prioritera sig själv och sin hälsa, framför en önskan om att få tillbaka ett liv med förvärvsarbete och mycken aktivitet. Den går ut på att få tillåta sig att fånga de nya chanser som ges sedan hon accepterat att smärtan alltid kommer att vara en del av livet.

Gunilla Brattberg -- läkare som givit ut ett flertal böcker om smärta och smärtbehandling -- skriver i sitt förord till boken att den är en viktig berättelse, inte minst för alla som arbetar inom vården.

Målgrupper: All vårdpersonal, anställda inom försäkringskassan och andra myndigheter, personer som lever med smärta och deras anhöriga samt inte minst alla som bättre vill förstå reaktionerna hos dem drabbas av smärta och handikapp.