Kim ropar på henne, om och om igen. Han vill att hon ska komma till honom, han har något att berätta. Hon ger sig iväg ut och i vägkanten hittar hon en papperslapp. Hon läser: Gå mot solen. Huset vid sågen. Etta, nia, fyra, tvåa.

Julia går och det är en färd bakåt i tiden. Just innan solen går ner, hinner hon fram till huset vid sågen. Där möter hon sin egen mormor, Katten, när hon är tolv år. Katten berättar att hennes tvillingbror Kim är försvunnen, man tror att han drunknat i ån. Året är 1942 och platsen är ett lite samhälle i Småland, där nazismens idéer har smugit sig in. T o m Katten och Kims pappa är övertygad nazist. Men Kim, som av sin gammelfarmor ärvt ett magiskt körsbärsträd och uppdraget att samla på ljus och att välja det goda, kämpar aktivt mot nazismen och måste nu stå emot sin egen pappa. Hans opposition väcker som alltid faderns vrede och till slut får han så mycket stryk att han måste ge sig iväg. Detta sammanfaller med att han får ytterligare ett uppdrag: med hjälp av godsägarens guld, den galne smedens flaggstångskulor och prästens kontakter med motståndsrörelsen i Danmark, ska han hjälpa till att smuggla några judiska flyktingar över sundet. Han går under jorden.

Det är nu Julia träffar Kim och får höra hans historia. Uppkrupna i gammelfarmors körsbärsträd överlämnar han sitt uppdrag till Julia: att bryta det onda arvet och välja de goda krafterna, att bli en av alla dem som samlar skärvor av ljus.