Elena Ferrante är tillbaka med en ny suggestiv roman för både gamla och nya Ferrantefans. Miljön är naturligtvis Neapel, det rika Neapel högt uppe på kullarna och det fattiga nere i gränderna. Karaktärerna känns till viss del igen från tidigare romaner: här återfinns den otrogne maken, den bedragna äkta makan, den fattiga, vidskepliga och våldsamma fastern, men framför allt kretsar romanen kring Ferrantes nya hjältinna Giovanna.

Den tolvåriga Giovanna får under en middag höra att hon liknar sin faster Vittoria, en kvinna hon aldrig träffat. Det visar sig att Giovannas pappa, Andrea, inte alls är den välbeställde akademiker med gedigen borgerlig bakgrund som Giovanna dittills trott, utan att han vuxit upp i Neapels fattigkvarter. Giovanna söker upp Vittoria, en hämndgirig kvinna som anser att Andrea bestulit henne på hennes del av deras gemensamma arv. Men Giovanna fascineras av fastern och blir genom kontakten med henne brutalt invigd i vuxentillvarons mörkare sidor där sanning och lögn, förljugenhet och ärlighet lever sida vid sida. Vems version är den riktiga, Vittorias eller faderns? Giovanna försöker förena de båda världarna men skillnaden mellan dem är avgrundsdjup och den bräckliga balansen hotar hela tiden att rubbas.