Pär Hanssons femte diktsamling består av dikter, prosastycken och anteckningar. Det är en poetisk rapport från mitt i livet och en sorgebok med en rad geografiska, sociala och mentala platser: staden, familjen, depressionen och vändningen, naturreservatet och dödsrummet.

Stark vind genomblåser en lada. Någon springer på en spång över våtmarken och möter sin pojke. En son sitter vid sin mammas dödsbädd. Någon arbetar och tänker på sina barn och sin ålder. En medborgare reflekterar över den offentliga maktens retorik.

Vad händer om människan väljer att helt fjärma sig från naturen? Skulle den vuxna människans handlingar se annorlunda ut om individen accepterade sin egen dödlighet?

Dikter som länkar det individuella till samhället och till världen.


"Hon reser sig som en spik i sängen med sin friska röst: God natt!

Det är så annorlunda. Allt är annorlunda.

Jag känner mig stark pojkar.

Du som fött mig, klätt mig, får inte dö."