Kapare och linjeskepp, fregatter och roddargalärer - under det stora nordiska kriget mellan 1700 och 1721 utkämpade den svenska flottan ett sjökrig mot danskar och ryssar, men de svenska fartygen hotades också av engelska, nederländska, polska och tyska motståndare.Den här boken handlar om hur detta delvis okända svenska sjökrig gick till, om fartygen och människorna som utkämpade det. I skuggan av slagen vid Narva och Poltava och arméns fälttåg i Ryssland var det flottans uppgift att kontrollera sjöförbindelserna. Den kampen pågick på Östersjön och i Finska viken och Bottenhavet, men också på sjöar som Ladoga och Peipus, ute i Nordsjön och ända uppe vid Ishavet, seglade och stred svenska örlogsfartyg.Kampen till sjöss handlade om strider mellan stora örlogsflottor, men också om galärer som härjade i skärgårdarna eller kapare som angrep handelsfartyg. Tillsammans formar de bilden av det tidiga 1700-talets sjökrig. Kulmen på sjökriget kom den hemska sommaren 1719 när ryska galärer härjade och brände den svenska ostkusten, från Norrköping till Gävle, och drev tusentals skärgårdsbor på flykten medan deras hem brändes. Än idag minner fornminnen och ortnamn i skärgården om rysshärjningarna. Sjöslag och rysshärjningar ger en levande bild av hur det stora nordiska kriget fördes till sjöss, men också om hur sjökriget påverkade Sverige och människorna som deltog i det, officerarna och sjömännen, men också deras familjer hemma i land. Historikern Lars Ericson Wolke har skrivit den första moderna boken om 1700-talets svenska sjökrig och den bygger på omfattande ny forskning i bevarade arkiv. Därmed får vi en djupare förståelse om det stora nordiska kriget och den svenska stormaktens undergång.