"Jag menar fullständigt allvar med det följande.
Jag anser verkligen att den svenska monarkin har ett stort egenvärde. I det tycks jag ha större delen svenska folket med mig. Men jag inser också att systemet som det nu är utformat i princip är orimligt och ovärdigt en demokrati. I det tycks jag faktiskt också ha majoriteten med mig, även om man tycks beredd att överse med detta."

"Frågan är dock hur länge man kommer att ha överseende med den egendomliga situationen att ett gäng heltidsanställda såpakändisar, eller hur man nu ska se det, förutom att vara säljmotor åt kändispressen också på något sätt ska vara knutna till och representera Sveriges högsta statsledning. Klarar inrättningen ens den lindrigaste skandal i trakten av Stureplan?
Något måste göras, systemet förbättras. En republikansk president vore opinionsmässigt omöjligt - och som sagt dessutom enligt mitt förmenande historiskt och ceremoniellt olyckligt.
Ett stärkande av den aktuella kungamakten vore förstås än mer orimligt: med tanke på den nuvarande innehavarens och de närmaste arvingarnas kvalifikationer och, framför allt, med hänsyn till elementära demokratiska renlighetsregler.
Därför detta blygsamma förslag.
Låt oss först se på de historiska förutsättningarna, sedan på för- och nackdelar hos den monarki som vuxit fram och slutligen på de logiska lösningar som existerar och dessas historiska paralleller samt deras för- och nackdelar.
Kanske finns det andra lösningar än den jag kommer fram till. Men saken borde i alla fall diskuteras i de här termerna hellre än det omöjliga valet mellan dagens parodiska Hänt i veckan-monarki och den trista, formlösa talmansrepubliken.
Som någon hade klottrat på väggen på kårhustoaletten på 60-talet: 'Det är inte monarkin vi är emot, det är kungen personligen!' På Gustav VI Adolfs tid ansågs det otroligt komiskt att tänka sig.
I dag är det en i högsta grad rimlig ståndpunkt."
Göran Hägg