Sedan Alexander erövrat Mellanöstern och Egypten vänder han sig nu mot perserkungen Darius kärnländer. En efter en faller Österns mytomspunna städer, Darius dödas av sina egna, Alexander utropas till världshärskare och möter sitt öde i den sköna drottning Roxane. Alexander den store (356-323 f Kr) blev kung vid 20 års ålder sedan hans far Filip av Makedonien mördats. Tre år senare hade han krossat den dåtida supermakten Perserriket och dess härskare Darius. Han var en bildskön yngling, hade en utsökt bildning som givits honom av självaste Aristoteles, och var desutom ett militärt geni. Var det möjligt att han var en vanlig dödlig människa och inte en gud? Myterna om honom är otaliga och lever än i denna dag, till exempel hur han löste problemet med den gordiska knuten. I del III av Valerio Massimo Manfredis mäktiga romantrilogi, Alexander - Vid världens ände, vänder sig nu Alexander och den makedonska hären mot perserkungen Darius kärnländer. En efter en faller Österns mytomspunna städer, Babylon och Persepolis läggs i ruiner. Darius flyr allt längre österut, dödas till slut av sina egna och Alexander utropas till hans efterträdare. Den makedonska hären har nått till den kända världens ände och den sköna drottning Roxane ger Alexander styrkan att fullfölja sin sträva att ena alla folk i ett enda fredligt hemland.