En kvinna går runt och mäter upp ett landskap, från istid till nutid, för att få klarhet i hur allt hänger samman. Rullstensåsen, formad när landisen drog sig tillbaka, ligger utmed sjön; i kohagen ligger traktens första människor begravda på järnåldersvis; bland brännässlorna stod en gång lagårn i vinkel med svinhuset. Och i sovrummet med rosentapet förlöste Greta Garbos syster en gång en pojke.

I dessa trakter har bönderna levt i trettio generationer. Berättaren följer grannbondens arbete. Hon ser honom sitta och prata i mobiltelefon i sin traktor och bjuds på kaka när EU-kontrollanten bifallit bidrag efter att ha mätt längden på betesgräset i kohagen med en tändsticksask. Kring allt detta väver Kronqvist en både prosaisk och drömsk betraktelse om livet och årstidernas gång.