Bara elen skonar Golan från minnena av blodet som sprätter mellan bergen, männen, mödrarna och vallmon. När Golan rullar igång saliven efter elbehandlingarna är det hennes systerdotter Aya som sitter intill henne, som stryker hennes handrygg precis som hon stryker gamlingarnas på hemtjänsten. Resten av familjen har avlägsnat sig, men Aya betraktar sin moster med skräck och förtjusning. Samtidigt som Aya tränger sig längre in i Golans tillvaro och sin egen ensamhet är det något inom henne som hotar att sprängas.