Ulf Eriksson är en av våra mest mångsidiga författare. Han debuterade som lyriker 1982 och har sedan dess utkommit med flera diktsamlingar, han skriver romaner och noveller, och han är verksam som kritiker och kulturskribent i Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten (med Spanien och den spanskspråkiga litteraturen som specialitet). Allt han skriver präglas av en ovanlig förening av fri och djärv reflektion och en fantastisk sinnlig iakttagelseförmåga. Två av hans novellsamlingar - Paradis och Is - kom nyligen ut i BonnierPocket och hans senast utgivna bok är essäsamlingen In i spegeln och bort som ger en samlad bild av hans tänkande i estetiska frågor.

I vår återvänder Ulf Eriksson till lyriken med Rymdens vila. Det är en diktsamling som springer ur en genomgripande händelse i författarens liv: hans fars död i cancer 1999, och diktsamlingen är också tillägnad honom. Det går som ett skred inom honom, och det blir nödvändigt för honom att på nytt orientera sig i livet. Vem var egentligen fadern, som syns så väldig i de fjärran minnesbilderna? Vem är han själv i mitten av sitt eget liv? Han söker sig tillbaka till sin uppväxt i en av Stockholm förorter (Högdalen) och följer samtidigt med vaksam blick sina egna barns väg in i framtiden.

Det är dikter som sannerligen inte väjer för tillvarons svårigheter. Men samtidigt uttrycker de en stark upplevelse av att livet bär på en mening - som i de här tillspetsade raderna i den inledande dikten:

Det blåser stort, det

viner allestädes

tar ingentings väg, men

var inte rädd

inte orädd: det

finns ett mörker

med din form

och ingen annans.