Hon heter inte Madame C.

Lika litet som jag heter jag, vi är personer i en bok, en längre prosatext; en roman. Inte ”uppföljaren” till Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån och Nästa som rör mig, inte den stora roman om vänskap och svek som finns nästan helt färdig från början till slut. Den behöver bara skrivas ned och det går inte under rådande förhållanden.

I stället kommer denna bok om rådande förhållanden vid världens ände; finis terrae Finistère. Platser, växter, grannar. Skillnaden på stjärnhimlar. Tidvattnet. Monsieur Le Q, Ahmadou Kourouma, Julien Lepers. Madame C.

Marknaden som alltmer styr våra liv. I synnerhet tisdag förmiddag i närmaste stad. Men strax efter ett packas det ihop för den veckan och man går hem med en liten ost.

Tro fördenskull inte att detta är en bok om livets små njutningar.

Inte på något sätt.

Om livets kroniska storhet är den och om det förbryllande med alltihop.

Bodil Malmsten, Finistère, mars 2001