Personerna i Jan Henrik Swahns nya roman vandrar men vet egentligen inte vart de är på väg, de vet bara att promenaderna är nödvändiga om det så är för att leta efter någon eller bara för att få vara ensam. Med främmande eller invand blick betraktar de Stockholm från Västerbron eller Söders höjder; från Drottninggatan eller Mariatorget infödd eller främling, alla ser de på sin omgivning med den utanförståendes blick. Cecilia, ensamstående mor till en pojke som inte pratar, längtar efter någon som kan få henne att skratta igen. Trängd av vardagen och det ensamma ansvaret för sonen finns det inte mycket utrymme för henne själv. När sen hennes åldrade far slår sig ner i hennes lägenhet blir situationen nästan ohållbar. Emil lämnar allt oftare den lägenhet han vet att han kommer att bli vräkt ifrån. En dag blir han vittne till en olycka och hamnar i kvinnligt sällskap, vilket på outgrundliga vägar leder honom till TV4 som en av deltagarna i "Fångarna på fortet". Martha är på flykt från en förlorad kärlek och letar efter en saknad far. Som främling utan språk i Stockholm hamnar hon i utsatta situationer och möter människor som hon annars förmodligen inte träffat men kanske är det i dessa situationer och möten som hennes öde ändå ligger. Edit har länge levt innesluten i sig själv och samlat på udda vänsterhandskar, möjligen är det någon som saknar en sådan. Så möter hon Nils, en annan inbiten solitär som följt i hennes spår, och kärleken kastar omkull hennes invanda rutiner. En gråkulen sommardag går de till Smedsuddsbadet för att bada varpå allt bokstavligen rämnar men också detta blir början till något kärleksfullt nytt.   Fem människor med olika bakgrund vars livsöden snuddar vid varandra och tar en ny vändning efter ett möte med en gammal buss och dess chaufför, så kan man kort beskriva Vandrarna. Det är en egensinnig samtidsroman och en storartad Stockholmsskildring. Jan Henriks Swahn skildrar med sin roande och oroande humor några människor som tappat rytmen i sina liv men finner fram till nya och oväntade möjligheter. Det har blivit en levande och färgstark berättelse om utanförskap men också, och kanske främst, om kärlek, en kärlek som tar sig nya uttryck genom de mycket säregna och mänskliga karaktärerna som Jan Henrik Swahn så ofta väljer att ge röst till.