Det blir en lång väntan till nästa del, inte bara för att jag vill veta hur fortsättningen blir på historien utan också för att jag inte vill vara utan den njutning det är att läsa Kerstin Ekmans romaner.

Arne Johnsson

Aftonbladet

Slutligen Trond Halvorsen.

Där står han. Svart kostym, kraglös vit skjorta, kängor, rundkullig hatt. Det svartlockiga håret syns inte. Det är äntligen antagligen kortklippt. Ingen mörkskugga på kinder eller haka heller. Man kan tänka sig att han stått länge med rakkniv och spegel invid fönstret hemma i Svartvattnet. Han håller sin piska i vänstra handen, så häst och kärra är väl inte långt bort. Kanske vid husknuten. Med den andra handen håller han upp ett stort vargskinn.

Så kom han tillbaka med vargskinnet då. Gåvan som hon hade avvisat. Men nu ser det snygg och berett ut. Att hon behöll det vet jag.

Med sitt rika språk drar Kerstin Ekman oss in i en bred och tät berättelse om barnmorskan Hillevi Klarin och kärlekshistorien mellan henne och Tord Halvorsen. Det handlar om livets finsida och dess grovsida. Mellan då och nu, mellan man och kvinna i ett landskap, vars skönhet är lika oavvislig som dess hårdhet, utspelar sig denna roman. Guds barmhärtighet är den första delen i trilogin Vargskinnet.