"Döden är förnekelsens moder." Så anger Georg Klein utgångspunkten för sin nya bok: människans närmast obegränsade förmåga till önsketänkande, hennes behov av "söta lögner".   Som vanligt rör han sig i sina essäer över vida fält. Han skriver om Inger Christensens Fjärilsdalen, och den ungerske 1800-talsdramatikern Madách, om virusen i Jerusalem och ett tredje "möte" med Peter Noll, om biologin som "den lysande drottningen", vår tids mest spännande vetenskap, och om cancern som en kriminalitet i cellernas värld. Men genom hela boken löper en plädering för klarsyn och förnuft, en tro på människans möjligheter att leva utan att förneka verkligheten.

Så här beskriver Georg Klein själv sin bok: "Tagen i sin helhet handlar boken om kontraster. Kontrasten mellan individens död och livets fortbestånd. Språket som klargörandets, logikens, men också undanflyktens, önsketänkandets, förljugenhetens instrument. Den största kontrasten utgörs dock av biologiessän, ställd mot canceressän. Samma DNA, samma grundläggande processer. Evolutionen som har gjort oss till vad vi är, men som kan förgöra oss när den löper vilt."

Om gen-dechiffreringen: "I stället för att låta våra förhoppningar, farhågor, politiska eller ideologiska bindningar och våra "opinionsbildare" forma våra uppfattningar om arv och miljö kan vi se fram mot en framtid, där det självklara samspelet mellan dem upphör att vara en känsloladdad eller rentav tabubelagd stötesten och öppnar sig alltmer för objektiva analyser. Dechiffreringen av det humana genomet har öppnat en stor, tidigare låst port på vid gavel.Det är med Sydney Brenners ord "the end of the beginning". I samspel med hjärnforskningen och beteeendevetenskaperna kommer genetiken att ge oss allt bättre upplysningar om vilken sorts varelse vi är. Det är dess viktigaste uppgift."