Hans Gunnarsson har på kort tid mutat in ett helt eget litterärt landskap. Hans nya noveller tar form bland omisskännligt färglösa trevåningshus i förorten, bland radhuslängor och utegrillar. Som i hans två tidigare böcker är både karaktärer och miljöer vardagliga på gränsen till det absurda. Stilen är okonstlad men drastisk, dramatiken ligger under ytan. Här är det förmiddagsskiftet som upptar tankarna, V75, stormarknaden, den slarvigt gömda spritflaskan. Man sneglar på grannen och sköter sitt. Och någonstans, i ett oåterkalleligt ögonblick eller efter år av utnötning är det som om verkligheten släpper från kroppen och plötsligt är allt annorlunda.   Efter genombrottet med de två längre berättelserna i Februari har Hans Gunnarsson nu utvecklats ytterligare, och humorn har fått ännu större utrymme i den nya boken. Här berättar han tonsäkert om människor vars liv står och väger någonting håller på att förändras.