Två personer färdas på Ljusnan, den älv som löper genom Hälsingland. Och medan deras eka saktar rör sig genom landskapet berättar den äldre för den yngre.

Ljusnan du mörka följer Ljusnans egensinniga, svällande vattenströmmar, och älven blir till den åder som berättelserna stiger ur, eller använder som fond. Här formas en historia som är mörk och skrämmande, med rötterna i folktro och sagor, i skräcken för tillvarons skumma hörn, men som också knyter an till vardagen och vår moderna verklighet.