Alla vi, som – fyllda av vemodiga minnen eller bävande förhoppningar – inväntade sekelskiftet, som vid tolvslagets klockljud sände otaliga obestämda aningar ut över världen, kände att det nya århundradet med visshet skulle giva oss själva endast ett, vila; att vi nu verkande icke skulle hinna bevittna den utveckling vars bana vi, medvetet eller omedvetet, bidragit att rikta; att nya släkten komma att ge det tjugonde århundradet dess prägel.
Denna visshet torde hos många ha väckt allvarliga tankar över villkoren för att dessa nya släkten må höja sig över det nu levande.
Händelserna vid sekelskiftet föranledde en teckning av det nya århundradet såsom ett naket barn dalande ned mot jorden – men förfärat dragande sig tillbaka vid åsynen av det med vapen späckade klot, på vilket för den nya tiden icke fanns en tumsbredd mark att där sätta sin fot!

Ellen Key, 1849–1926, var en svensk författare, pedagog och kvinnosaksideolog. Som författare har hon utgivit bland annat en biografi över sin far, flera feministiska artiklar, böcker om folkbildning, arbetarrörelsen och samtidspolitiska pamfletter samt författaranalyser. Ellen Key var en av sin tids mest inflytelserika författare, även utanför Sveriges gränser, och hon bidrog till att samhället i högre grad började sätta barnens bästa i centrum.