Jag pillar loss sårskorpan från kinden. Undertill är huden blank och skär sånär som på ett mörkare parti. Till sist syns bara en rodnad runt ett brunt märke som en fluglort.En punkt som rör sig över pappret, i rymden. En fransk astronaut i omloppsbana runt jorden. Varv på varv. Och likt rymden som är så djup att den till slut blir platt rör sig bokstäverna över det genomskinliga pappret, och bildar nya djuphav, bilder av flickan som liten. En punkt blir en fläck blir ett födelsemärke blir en barndom blir ett svart hål att försvinna ut ur.