Romanen tar sin början på en vernissage i centrala Stockholm, där ett flertal av huvudkaraktärerna förekommer: konstnärsparet Henny och Magnus, doktor Josef Jarabinský, arkitekten Stig, Nella och Ratoslav Solovdin. Som en röd tråd genom berättelsen löper ikonen Den icke av människohand skapade Kristusbilden, vilken ingår i en omfattande utsmuggling av ikoner från Tjeckien till Sverige. Vi får följa de personer som på ett eller annat sätt vidrör eller vill äga ikonen. Romanen utspelar sig dels i ett samtida Stockholm, där kvarteren kring Humlegården och andra delar av Östermalm är framträdande, dels i Tjeckien och Prag.    Romanen skildrar alltså ikonens färd från Prag till Stockholm, men kronologin är uppbruten och samtidigt som berättelsen rör sig framåt och bakåt i tiden rör den sig också kretsformigt; historien fokuserar på den ena efter den andra av romanpersonerna i avsnitt som snuddar vid och inflikas i varandra, i en process som hela tiden öppnar nya perspektiv på de föregående avsnitten och på karaktärerna. Den vernissage som är romanens utgångspunkt återkommer flera gånger men alltid utifrån någon annan av personerna och därmed i ett nytt sken.    Det är en rik och flerstämmig roman och dess skiftande fokus gör karaktärerna mångtydiga och som läsare får man många gånger anledning att ändra sin uppfattning, revidera betydelsen av karaktärernas handlingar. För även om de inblandade alla på något sätt har ett intresse i denna lilla ikonmålning så har de olika motiv, olika perspektiv och olika frågor om kärlek och identitet, längtan och flykt, trohet och svek, och om det stråk av nåd som kanske finns i och under allt.    Det är en betydelsemättad roman som ger en läsning som kan försiggå på flera nivåer: symboliska, allegoriska, reala, mystiska och humoristiska.