När Maja var barn tvingades hon knacka dörr och predika om jordens undergång. Sandra gick upp klockan fyra varje morgon för att meditera över Krishna. Leos uppväxt fylldes av djävulsutdrivningar och hot, och Jennifer flyttades mot sin vilja runt hela världen i isolerade religiösa kollektiv.

Journalisten Charlotte Essén har under flera års tid haft kontakt med personer som är uppvuxna i sekter. I Sektbarn får läsaren möta dessa människor, som alla har personlig erfarenhet av att vara barn i små och isolerade, djupt religiösa grupper. Många av dem är idag vuxna, men lever med båda fysiska och psykiska men efter åren i de olika sekterna. Det är mycket skakande läsning som tar oss genom hemska uppfostringsmetoder, förnedring, skrämsel och olika former av utnyttjande i religionens namn. Genom djupgående intervjuer berättar de med egna ord om tillvaron i rörelserna, om kontroll och maktmissbruk och om att leva i rädsla.

Boken handlar också om det samhälle som står oförberett att hjälpa dessa utsatta barn. Okunnighet och nonchalans betecknar kontakten som barnen har haft med myndigheter, som av olika anledningar står oförmögna att handla. Vi får också möta ett antal personer med erfarenhet och kunskap om sekter och religiös fundamentalism, samt representanter för polis, rättsväsen och psykiatri. De ger oss sin syn på saken och förklarar varför det är så svårt att ingripa, trots att barn far illa.

Sektbarn är inte ett angrepp på religion. Det är en akut varning om vad som kan hända när fundamentalistiska grupper isolerar sig och på egna villkor uppfostrar barn.